När hösten kom och nätterna blev kalla
Och den himmel som var blå blev kall och grå
När skratten plötsligt bara ville tystna
Och när orden inte längre räckte till
Jag bad dig aldrig att du skulle stanna
Men jag sa dig dessa orden när du gick
Det är aldrig försent att förlåta
Aldrig försent att förstå
Ännu finns det en eld som brinner här i min själ
Det är aldrig försent att komma åter
Aldrig försent att börja om
Det finns en tid ännu att älska och förstå
Jag blir så rädd ibland när jag är ensam
I nattens mörka timmar utan dig
Blir vilsen när du inte är bredvid mig
När jag sträcker ut min hand är du ej där
Men kärleken som fanns i våra hjärtan
Den lever i mitt minne ännu kvar
Det är aldrig försent att……………………………………..
Texten utskriven från www.monags.se
