När vinden har slutat att viska
När vågorna slutat att slå
I gryningens självaste timme
Det var stunden jag såg dig gå
En dörr som har stängts till mitt hjärta
Och en dörr har stängts till mitt liv
Du var ljuset som visade vägen
På den stig jag fick vandra med dig
Om du tror jag har glömt dig nu
Tror du alldeles fel
Genom tårar och ensamhet, lever kärleken hel
Om du tror att jag saknar dig
Visst är det väl så
För den kärlek jag har till dig
Den rår tiden inte på
En sorg som ej lindras av tårar
Den lever så djupt inom mig
En gång har vi ju älskat varandra
En gång har du ju delat mitt liv
Om du tror att jag glömt…..
Om du tror att jag glömt…..
För den kärlek jag har till dig
Den rår tiden ej på
Texten utskriven från www.monags.se
