Ibland kan jag vakna om natten.
Just när solen släkt stjärnornas ljus.
Och det är alltid dig som jag saknar.
Det är tomt och tyst i mitt hus.
Och tankarna går som så ofta, till dig som en gång var min vän.
Du var min, mitt allt här på jorden. Ska du nån gång komma igen.
Kan du glömma det som hände, Kan du glömma det som var.
All den lycka som vi kände. All den kärlek som jag gav.
Allt för dyrbart att förlora, men för vackert för att va sant.
Kan du glömma, att vi älskade varann.
Ibland kan jag tro att du längtar. Att du tänker tillbaka som jag.
Men med ens, är du så långt bort ifrån mig.
I en värld så långt bort från min.
Hur kan en kärlek så vacker, som vår bara plötsligt dö ut.
Men det bor i min stjäl och mitt hjärta. En kärlek som aldrig tar slut.
Kan du glömma det som hände, Kan du glömma det som var.
All den lycka som vi kände. All den kärlek som jag gav.
Allt för dyrbart att förlora, men för vackert för att va sant.
Kan du glömma, att vi älskade varann.
Kan du glömma det som hände, Kan du glömma det som var.
All den lycka som vi kände. All den kärlek som jag gav.
Allt för dyrbart att förlora, men för vackert för att va sant.
Kan du glömma, att vi älskade varann.
Kan du glömma, att vi älskade varann.
Texten utskriven från www.monags.se
